BIOLOGISK MÅNGFALD ISTÄLLET FÖR EXPLOATERING

Det centerpartistiska rationaliseringstänkandet har präglats av jord- och skogsbruksföretagens behov av effektiva produktionsformer. Under 1900-talet bidrog detta perspektiv tillsammans med det socialdemokratiska folkhemsperspektivet till att våra landsbygder gick från att vara människors livsmiljöer (bygder) och miljöer för biologisk mångfald till att mer bli platser som skulle exploateras för samhällets bästa. Statligt driven rådgivning för storskalig jordbruksproduktion var till exempel en produkt av detta tankegods.

Centerpartiet har också i olika politiska konstellationer under 1990-talet medverkat till en marknadsorienterad utveckling av jord- och skogsbruk och landsbygderna i stort. När detta nu har resulterat i urbaniseringsnorm och avveckling och nedsläckning av många bygder används åter exploateringsperspektivet i landsbygdspolitiken. Allra tydligaste exemplet är kanske drivandet av generella undantag från strandskyddet för att exploatera stränder längs sjöar och vattendrag. Syftet sägs vara att locka tillbaka boende och skattebetalare till landsbygden. Ett annat exempel är den generösa inställningen till prospektörer och exploatörer av malmfyndigheter.

FÖRSLAG

• Förstärk, vårda och bevara naturvärden
  

I en grön rörelse måste utgångspunkten för all politik vara att vårda och bevara våra naturrikedomar i form av den mångfald av arter naturtyper och ekosystemtjänster som finns. Det är ju främst i våra landsbygder som dessa rikedomar finns. I samhällets utveckling måste det därför vara en självklar del att inte bara bevara och vårda utan även restaurera naturrikedomar som gått förlorade genom tidigare samhällsutveckling och politik. När detta görs ökar attraktiviteten i vackra landsbygder. Människors välbefinnande och förutsättningar för turism och upplevelser utvecklas. Dock får effekten av miljöpolitiken självklart inte bli att en allt större del av mat och råvaror importeras från andra delar av världen med sämre miljöförutsättningar. Detta är en svår balansgång med styrmedel i form av skatter, tullar och handelsregler, men det måste gå att sätta rimliga krav på produktionen av handelsvaror så att inte handelspolitiken förstör miljön i Sverige eller utomlands.

• Produktionsskatt istället för skatt på arbete
  

Det är ingen bra idé att sälja ut till exempel järnmalm med generösa villkor till storskaliga exploatörer och hoppas att aktuell landsbygd ska få tillbaka några spillror i form av ökade skatteintäkter. Vi lever i en värld med ökande mekanisering och arbetskraft som inte nödvändigtvis bosätter sig på ort och ställe. Precis som det finns många andra gröna skäl till produktionsskatt och skatt på utsläpp istället för skatt på arbete, så finns det goda skäl även för levande landsbygder. Det är då viktigt att produktionsskatten i första hand tillfaller de bygder där tillgångarna finns. Dagens system där avgifter och viss skatt i princip enbart tillfaller staten är djupt problematiskt ur ett stad-landperspektiv.