Trumps inställning i klimatfrågan har redan tidigare fått många att reagera, och efter att USA nu backar från Parisavtalet lär reaktionerna bli ännu fler och tydligare. USAs agerande kan i bästa fall mycket väl bli en katalysator för de länder som arbetar mer konstruktivt med klimatutmaningen. De länderna kan hitta nya samarbetsvägar och skapa nya möjligheter i omställningsarbetet.

Givetvis hade det varit enklare om alla världens länder är med i det fortsatta arbetet. Den stora faran med att USA backar från sitt ansvar är att andra länder nu får en ursäkt och en anledning till att inte heller de behöver ta sitt ansvar; framför allt då de länder som ännu inte ratificerat avtalet, exempelvis Ryssland.

Det politiska ledarskapet är oerhört viktigt för att lyckas hålla den globala uppvärmningen under två grader. Fram till nu har det i klimatpolitiken oftast varit fokus på USA, Kina och EU. Under de närmaste åren är det upp till EU och Kina, och förhoppningsvis även Indien, att ta det nödvändiga ledarskapet. I stället för att försöka få med en trilskandes och bakåtsträvande president i USA, som fortfarande verkar tro att den fossila energin tillhör framtiden, är det kanske nu lättare att hitta kreativa lösningar och nya samarbetsformer för övriga länder.

Kina har redan förstått att det världen behöver framöver är ny teknik som elbilar, solceller och batterier. I Indien är nu sol-el billigare än el från kolkraft; och medan förnybar energi blir billigare i takt med att tekniken utvecklas, blir det dyrare och svårare att få upp de kvarvarande fossila reserverna av olja, naturgas och kol. De länder som vill ställa om till fossilfritt kanske kan springa snabbare framåt utan att behöva släpa ett tungt drivankare, i form av USA, efter sig. Och världen behöver springa snabbt mot det fossilfria under de kommande åren för att ha någon som helst möjlighet att lyckas med målsättningen från Paris; att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2 grader, jämfört med förindustriellt, och ansträngningar ska göras för att hålla temperaturökningen under 1,5 grader.

Arbetet med klimatanpassning och annat skadeförebyggande arbete här hemma i Sverige, för att lindra konsekvenserna av ett förändrat klimat, blir snabbt mycket svårare och dyrare ju större uppvärmningen blir, och ju längre klimatförändringarna går. Beskedet från USA får inte leda till att vi som jobbar med klimatfrågan ger upp; om vi gör det blir det till slut en självuppfyllande profetia.

Som framgår av klimatanpassningsutredningen ”Vem har ansvaret?” som överlämnades till regeringen tidigare i veckan finns det mycket vi kan göra i Sverige. Den allra mest effektiva insatsen för att undvika stora kostnader och skador i vårt samhälle är att begränsa vår klimatpåverkan så mycket som möjligt.