"We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness."

Ovanstående är en av de vackra fraser som många lär sig att betrakta som grundbulten i den moderna fria världen. Jag tycker att det är viktigt att ha dem med sig när man läser olika höger-liberala resonemang om äganderätten och att "du inte har rätt till andras pengar".

Vi pratar och filosoferar detaljerat och mycket om skillnaden mellan ordet "lycka" och frasen "strävan efter lycka" och precis som alla andra religiöst betonade dekret så är orden vidöppna för tolkning. De höger-partierna tolkar idag in en stor dos av låga skatter, oreglerade företag och att äganderätten skall betraktas som den stora nyckeln till allmänt välstånd.

1776 kanske det fanns reson i en sådan tolkning, i en tid när det fanns land att staka ut som sitt eget, guld, pälsar och virke i skogen som man kunde sälja i en miljö där regelverket inte var längre än pipan på en revolver.

I ett modernt land som Sverige är förutsättningarna helt annorlunda.

Äganderätten är upphöjd till det rättesnöre varkring vi skrivit tusentals lagar och regler som skall läras och följas och väldigt få naturresurser finns att exploatera för en utan jobb eller pengar och än färre för en som är dålig på att jobba.

Vare sig liv, frihet eller strävan efter lycka är i praktiken möjlig för flertalet i Sverige utan inkomst eller kapital. Har man en rimligt frihetlig världsåskådning är rätten till inkomst lika fundamental i Sverige som rätten till egendom, de går hand i hand.

"Liberté, égalité, fraternité" är en annan fras i samma anda som de flesta känner igen från skoltiden. Men båda dessa fraser ringer lika falskt för den som tvingas söka samhällets stöd idag. Att söka stöd är ofta en både plågsam och förnedrande process helt utan frihet, jämlikhet och broderskap mellan parterna. En process som dessutom är tillämpbar först efter att ens ägodelar är utmätta och värderade.

Äganderätten skyddar vi däremot in absurdum, det är inte bara saker och pengar som är skyddade, skyddad är även rätten att i hemlighet gömma dem på Bahamas och att flytta dem till kanalöarna genom räntesnurror. Det är inte bara författare och musiker som har rätt till betalning för sina verk, även deras ättlingar i generationer efter skaparens död har rätt till ersättning för digitala kopior på det som skrivits i svunnen tid.

Skulptören har i dag till och med rätt att kräva ersättning för bilder du tar på skulpturer i stadsparken och publicerar på Instagram.

Många kallar detta för en pågående liberalisering, men det är det inte, det är något som möjligen kan kallas croney capitalism eller klassisk merkantilism, men oavsett vad vi kallar det så är det i den verkligheten vi lever. Om systemen skall hålla över tid måste den extremt starka äganderätten vägas upp av en motsvarande rätt till en stabil inkomst om de vackra orden faktiskt skall betyda något.

Skall alla vara fria i Sverige 2017 måste vi rensa i kontrollstaten samtidigt som vi håller ordning i ekonomin och bevarar incitamenten för individer att skapa välstånd för både sig själva och kommande generationer utan att behöva stå med mössan i hand.

Basinkomst är ett steg på den vägen men är inte ensamt lösningen och man behöver inte vara extrem och säga att den skall ersätta alla trygghetssystem. Den vare sig förhindrar eller kräver vare sig studielån, a-kassa eller ams-jobb men en liberal linje som endast bygger på en stark äganderätt och en stark arbetslinje kan inte bygga ett fritt samhällssystem som är relevant i samtiden.

Basinkomsten kan införas så att de fattiga blir fattigare och de rika blir rikare eller tvärt om. Vad som är bäst av de två vägarna tvistar högern och vänstern om men på båda sidor är många överens om att vi inte är betjänta av den paternalistiska kontrollen och tvånget som rika idag tvingar på fattiga. Fria människor fattar bättre beslut än aldrig så välmenande handläggare, det gäller även fattiga fria människor.

Därför skulle jag åtminstone vilja se en utredning med syftet att ta fram ett kostnadsneutralt förslag på hur vi kan justera skatter och bidrag så att vi får ovanstående rättigheter utan nämnvärd förändring av de fördelningspolitiska effekterna.

Ingen sida äger basinkomsttanken och käbbel om höger vänsterfrågor hör inte hemma i en diskussion om frihet, möjligheter och mänskliga rättigheter. Dagens system gynnar bara kontrollapparaten själv och höger/vänster diskussionen kommer fortsätta så länge vi lever, därför måste vi skilja den diskussionen från de grundläggande frågorna om samhällskontraktet.