Grön politik är att prioritera klimatet och miljön. Det är också att prioritera solidaritet med världens människor, inte minst de i nöd. Men det är inte bara dessa frågor som definierar grön politik, för grön politik tar avstamp i en viss världssyn och den går att applicera överallt. Så den viktigaste frågan nu när den gröna rörelsen står framför en av sina tuffaste utmaningar – nämligen att komma med framtidsvisioner som på riktigt kan utmana neo-liberalismens hegemoni – är varför? Varför har miljöfrågan definierat den gröna rörelsen och varför är ett globalt solidariskt perspektiv så självklart? För att besvara det måste vi undersöka den gröna rörelsens historia.

Uppkomsten av en ny världssyn

Den gröna ideologin uppkom som en akademisk förgrening av fredsrörelsen i protest mot Vietnamkriget på 60-talet. Frågan var varför människan behövde kriga och ständigt ha en fiende i en värld som räcker åt alla? Utgångspunkten var en kritik på synen av människan som naturligt egoistisk och kallt rationaliserande, homo economicus som det beskrivs i den ekonomiska läran. Denna människosyn var också dominerande i studiet av internationella relationer, där stater antas bete sig på samma sätt som individen, det vill säga alltid i sitt eget intresse. Ur det här perspektivet kunde krig inte förhindras genom annat än att bevara en maktbalans, där alla stater skulle förlora på militära ingrepp i andra stater. Därför var svaret på hur man uppnår fred att rusta upp, och att rusta upp i takt med sin motståndare. Med kärnvapen gick det ett steg längre, där båda stater stod inför en lika försäkrad förödelse om de skulle använda sitt vapen mot sin fiende. Denna idé dominerade kalla kriget mellan USA och USSR, vilket gjorde det omöjligt att direkt attackera motståndaren, medan det blev en självklarhet att slåss om inflytande i andra stater. På så sätt rättfärdigades proxy-krigen mellan jättestaterna av berättelsen om homo economicus, ur utgångspunkten att om både jag och min fiende är egoistiska och rationella så gäller det att jag har mest makt. Så hur berör det här grön ideologi?

Kritiken mot kriget i Vietnam var en kritik av antagandet att aktören styrs av själviska, materiella intressen. Om vi inte är styrda av egoistisk självbevarelsedrift, i så fall vad? Det är här fredsrörelsen och den gröna ideologins akademiska ursprung svarar att normerna är vad som styr oss. Alla aktörer, vare sig de är individer, stater eller något annat, är formade och styrda av normer som reproduceras i samhället. Detta gör människans natur väldigt flyktig, formbar och föränderlig. En dag är tron på människans självbevarelsedrift den styrande normen, en annan är det tron på människans förmåga att samarbeta. Detta är den post-moderna, konstruktionistiska kritiken som den gröna ideologin vilar på, att människan är föränderlig. Om man antar detta perspektiv så innebär det också att man ifrågasätter alla de antagna sanningar som styr samhället och blir därav en radikal samhällskritiker. Hierarkier kanske inte är nödvändiga och om så är fallet, kan människor styra samhället tillsammans?

En grön utgångspunkt

Det är här den fundamentala värderingen i den gröna ideologin ligger; ödmjukhet. Om allting ges mening genom vår uppfattning av världen så kan den förändras, och desto viktigare, vi kan ha haft fel väldigt länge. Det är på grund av ödmjukhet som HBTQ-frågor drivits av gröna organisationer, det är på grund av ödmjukhet som gröna organisationer kunnat fråga om inte naturen själv har ett egenvärde, det är på grund av ödmjukhet flyktinghjälp ses som en möjlighet att utveckla samhället snarare än ett hot mot det. Ur ödmjukheten växer tron på en bättre värld, den ”omöjliga” världen där frihet och jämlikhet går hand i hand. Där vi självreflexivt inser att vi inte alltid vet bäst och att den vedertagna sanningen inte nödvändigtvis är mer än ett verktyg för förtryck.

Idag är det inte lika tydligt om ödmjukhet ligger till grunden för gröna tankar. Klimatengagemang har blivit en klassfråga och skulden läggs på individuella val som försätter människor i hopplöshet och depression. Grön ideologi handlar om att ifrågasätta systemet, inte att döma den som lever i det. Om den gröna rörelsen ska vinna mark måste den återupprätta ödmjukheten och ifrågasättandet som lever kvar i rötterna. Ifrågasätt de gällande maktstrukturerna och var ödmjuk inför den egna tron på att veta bäst hur andras situation bör hanteras. Grön ideologi är spridandet av möjligheter, nya världsbilder och obegränsad fantasi, detta bör grön policy reflektera. Beskatta kapitalistiska företag, subventionera demokratiska företag. Inför basinkomst för alla. Ge en ”grön månadspeng”, där individen får spendera som den vill i hållbara alternativ. Öka medborgarinflytande i lokalpolitiken. Bekämpa företag och staters spioneri på individen. Bryt ner maktstrukturer och utveckla friheten.

‍