I årets första pod på www.takeactiontalks.com intervjuar jag Johanna Grant som är ordförande i den ideella föreningen Gröna Bilister. Huvudfokuset i intervjun är att vi behöver ändra våra ohållbara beteenden och normer i samhället, om vi ska lyckas nå klimatmålen och en hållbar framtid för våra barn. Men hur når vi ut med det budskapet? Hur får vi människor att ändra beteende?

Genom egna erfarenheter har jag lärt mig att man aldrig kan ändra någon annan människa. Man kan bara ändra sig själv. Likaså har vi alla ett unikt perspektiv på livet och samhället utifrån vår egen uppväxt och situation. Så när det kommer till att ändra ens beteende exempelvis för klimatet, som ibland kan uppfattas som något väldigt abstrakt, så måste dels informationen om varför jag ska göra det ha nått fram till mig, och dels måste jag uppfatta frågan som tillräckligt relevant för mig personligen för att faktiskt ta steget och ändra mitt beteende.

Just när det gäller klimat- och hållbarhetsutmaningarna som vi står inför så är vi många som har nåtts av informationen om varför det är viktigt att ställa om, och även ansett skälen till att göra det så pass rimliga att vi valt att ändra våra beteenden för vårt eget och samhällets bästa. Och jag tror de flesta av oss som tagit detta steget, och vi blir fler och fler, har kommit till insikten att vi mår bättre av att agera klimatsmart.

Gruppen som än inte alls nåtts av informationen om vårt tids största utmaning, klimatförändringarna, tror jag är liten. Men den största gruppen av dem alla, ni är dock välkomna att argumentera emot om ni inte håller med, är de som nåtts av budskapet att vi måste ändra vår ohållbara livsstil men som av olika anledningar inte gör det. Skälen kan vara många. I vissa fall tillåter kanske inte de privata omständigheterna att sådana prioriteringar görs. Men i flertalet av fallen handlar det nog snarare om att ta första steget, att gå från information till insikt, och från insikt till handling.

Så hur når vi ut till denna stora grupp som exempelvis vet att det är dåligt för miljön att äta kött sju dagar i veckan eller ta bilen fem kilometer, men gör det ändå. När jag frågade Johanna om vad hon tror behövs göras för att få fler att ändra sina vanor och beteenden så sa hon; ”Jag tror att bekvämligheten, coolheten och lusten måste vara det som kommuniceras, inte att det är bra för miljön och hälsan, för det vet vi redan. Tänk till exempel om Zlatan skulle sitta på en elcykel istället för i en bil som han gör i Volvo reklamen.” En upplyftande tanke! Johanna tror att kommunikatörer och marknadsförare kommer att spela en stor och viktig roll när det kommer till att få oss alla att ställa om. Och att när det väl händer kommer det bli som en ketchupeffekt, eller ketchupeffekter i flera steg.

Den viktiga kommunikationen gäller inte bara för företag utan även för kommuner, myndigheter, organisationer… Om en kommun exempelvis byggt en ny cykelväg så kan de kommunicera andra värden än att det är bra för hälsan för att få folk att använda den. En varningstriangel som blinkar till i mitt huvud i sammanhanget är dock; se upp för greenwashing. Men förhoppningsvis har vi tillräckligt med granskande funktioner på plats i samhället för att se till att det åtminstone inte sker mer än vad det redan gör idag. Annars, eller oavsett, ge granskande instanser inklusive media mer resurser att göra sina jobb. Det, liksom en omställning, gynnar hela samhället.

Så, låt oss hoppas att vi får se Zlatan göra reklam för elcyklar istället för fossildrivna bilar framöver. Låt den stora massan som känner till klimatutmaningarna vi står inför men som behöver hjälp att ta första steget förstå hur lustfyllt, bekvämt och coolt det hållbara samhället är. Inte bara genom kommunikation och marknadsföring. Folkbildning behövs också då bristen på kunskap förhalar arbetet med omställningen såväl som med de globala målen/Agenda 2030 (som hittills bara 4 av 10 svenskar ens har hört talas om).

Det får dock inte glömmas bort att även om vi alla måste ta vårt ansvar som medmänniskor för att ändra samhällsnormen, så ligger ändå det största ansvaret hos politikerna. De måste, ursäkta det uttjatade uttrycket, göra det lätt för medborgarna och företagen att göra rätt. Men också svårt, kanske främst för näringslivet, att göra fel.

Så hur gör vi även miljöpolitiken mer cool, lustfylld och attraktiv?